Ytskiktet på en putsfasad är mer än kulör och struktur. Det påverkar hur fasaden tar emot regn, hur den torkar och hur väl nya skikt fäster mot befintligt underlag. Ett mineraliskt ytskikt och ett organiskt ytskikt kan båda vara relevanta, men de ska inte väljas fristående från putssystem, tidigare färg och fuktbelastning.
Utgå från väggen bakom ytan
Mineraliska ytskikt används ofta där diffusionsöppenhet, alkalisk miljö och kompatibilitet med äldre mineraliska underlag är centralt. Organiska ytskikt kan ge andra egenskaper för vattenavvisning, elasticitet och kulörstabilitet, men de behöver passa väggens uttorkningsväg. Om en fuktbelastad fasad får ett för tätt skikt kan skadorna flytta bakom ytan och visa sig som blåsor, släpp eller saltutfällning.
Kontrollera därför vad som finns på fasaden i dag. Är ytan kalkad, silikatmålad, akrylatmålad eller tidigare lagad med blandade material? Finns bom, sprickor, sockelskador eller algpåväxt som visar att fukten redan stannar kvar? En provyta kan ge svar på struktur och vidhäftning, men den bör placeras där belastningen är representativ.
Översikten över putssystem hjälper till att se ytskiktet som en del av en uppbyggnad. Sidan om material samlar olika materialspår, och jämförelsen av Sto, Caparol och Weber är användbar när produktval behöver kopplas till underlag och funktion.
Inför offert bör du skicka bilder på befintlig yta, äldre lagningar, sockel och väderutsatta fasader. Skriv om målet är underhåll, ny kulör, bättre vattenavvisning eller ett helt nytt system. Då kan valet mellan mineraliskt och organiskt ytskikt bedömas tekniskt i stället för att bli en ren produktfråga.